när flyttade till min moster så kände jag mej inte specielt välkomen,detta berodde nog på att hon tyckte nog alldrig om mej utan jag fick alltid känna mej som luft för henne.Jag har idag ingen kontakt med henne.Har försökt många gånger under mina åren att ringa men hon vägrar att svara.

När jag kom hem en sen kväll så gick inte det att låsa upp dörren,jag tänkte att det var för att det var minus grader ute.Men tyvärr tänkte jag fel.Hon hade bytt ut hela låset till nya nyklar och där ute i kylan fick jag stå och frysa.vart skulle jag ta vägen? jag hade ju ingen stans att ta vägen och socialen hade jag inge mod att ringa till heller mitt på natten.Så jag bestämde mej för att promenera till min mormor igen som jag bodde hos som liten.Tur va de för hon öppnade och släppte in mej.

Därefter att jag sov under natten hos henne så gick jag som vanligt till skolan och träffade min dåvarande kille.Jag bestämde mej för att bo hos honom tills jag kom på något annat. men efter ett år tog det slut och jag träffade min nuvarande sambo.

jag har många gånger funderat om jag var värkligen välkommen till jorden eller blev de bara som det blev? jag hade varken en mamma eller någon pappa vid min sida när jag blev utkastad som ville ta hand om mej.. jag tror inte att någon skulle ha brytt sig så mycket som jag hade frysit till döds där ute i kylan...