Moa missbrukade sömntabletter och värktabletter i tio års tid.När hon till slut erkände för sin sambo kom vändpungten.

Jag har alltid haft höga krav på mej själv.När jag var 13 år fick jag anorexi.Jag var nog en typisk anorexipersonlighet med allt vad det innebär.Jag ville prestera och tog på mej mycket ansvar och skuld. I tonåren fick jag problem med störd sömn.När jag var 22 år fick jag antidepressiva tabletter och sönmtabletter,stilnoct.Det vad med sömntabletterna det började.Jag märkte ganska snbbt att mih tolerans ökade.Jag gick upp i dubbel dos på kort tid.Efter ett tag tog jag tre,fyra tabletter per kväll.Om jag var vaknade på nätterna stoppade jag i mej ännu fler.Om  man inte somnar av sömntabletter kan man bli helt drogad.Jag kunde vanka omkring i lägenheten om nätterna och ta tablett efter tablett.Det fanns nätter då jag säkert mog 15 stycken.Min sambo fick se till att jag hamnade i sängen.Trots att min sambo var på mej om tabletterna förstod han alldrig hur många jag faktiskt kunde ta.Själv slog jag ifrån mej och sa att det var en engångsföreteelse,att jag behövde tabletter för att sova.

de verkligt stora problemen började när jag var 29 år.Jag fick problem med ryggen och hade återkommande ryggskott.Mot det fick jag smärtstillande tabletter,tradolan.Det är ett morfin liknande läkemedel.Idag är det narkotikakassat.Ibörjan tog jag bara tabletterna när jag hade akut ryggskott.Jag tyckte att de var ganska obehagligt.Jag blev dåsig och fick hjärtkalppninga och ångest.Samtidigt gick jag på jusristlinjen och pressade mig sjölv välidigt hårt.Till slut orkade jag inte längre utan blev sjukskriven.Vid något tillfälle tog jag tredoland varje dag ien vecka.Då märkte jag att biverkningarna försvann.Dels blev jag smärtfri,dels avtrubbad.Efter en tid började jag öka dosen.Så småningom var jag uppe i två,tre,tyra tabletter om dagen.Plötsligt åt jag 16  tabletter per dag.

Från början början tog jag dem för att slappna av.Eftersom jag var sjukskriven hade jag inget att göra om daganra och mycket tid att grubbla och oroa mig för framtiden.När jag åt tabletterba var jag nöjd med at bara sitta.Men i takt med att jag ökade dosen ökade också suget.Jgag kom till en punkt när jag inte kunde vänta längre,det korppsliga behovet var  så starkt.Då handlkade det bara om att bli av med abstinensen.OM jag inte tog tabletterna fick jag darringar,yrsek,hjärtklappningar och svår ångest.Det blev allt mer problematiskt att få alla tabletter utkrivna.Jag ljög och sa att jag hade tappat mina recept,bytte mellan olika läkare och gick till akuten på helgerna och sa att jag abslout inte kunde vänta tills på måndag.Om någon undrade varför jag behövde så många tabeletter sa jag att jag skulle i väg på en långresa.Efter ett tag gick det inte längre.Jag insåg att jag behövde skaffa tabletter på väldigt konstigt sått för att kunna fortsätta som jag gjorde.Jag kunde inte tänka mej att gå ner till palttan,där gick min gräns.

började prata om hur jag mådde och dänkte kraven på mig själv.Jag börjde acceptera mig själv som jag var:en 30 åring med oavslutade studier,utan jobb och läkemedelsmissbrukare.När jag väl släppte in folk märkte jag att jag faktiskt inte bwhövde vara så högpresterande.Att jag dög som jag var.Jag kom fram till att jag inte ville bli stjärn advokat.Istället började jag arbetsträna tio timmar i veckan på en kompis översättningsbyrå.Idag jobbar jag 75 procent som översättare och trivs jättebra.Jag har hittat en lagom amitionsnivå och har börjat tycka om mig själv.Numera undviker jag tabletter så långt de går,Även sömntabletter.Jag vet att de skapar mer problem än de löser.


Moas bästa råd

så fort du känner att du inte har kontroll längre,sök hjälp!
förneka inte problemet.Det finn jättebra hjälp att få.

Våga fråga dig själv:varför tar jag tabletterna? vad är de jag fösöker döva? a dej en fundering på vad det är i tillvaron du inte mår bra av.

Våga prata med omgivning.Släpp in familj och vänner.Sänk kraven på dig själv!!






ÄVEN LYCKOPILLER ÄR FARLIGT!